gerodean's articles - Tammusen

TAM-MUSEN - fakta om möss

© Gerodean "Grodan" Elleby


1991 skrev snabbt ihop ett faktahäfte till SVEMUS - då det inte fanns något alls att läsa om möss på Svenska. Jag döpte häftet till TAMMUSEN. 

(Observera alltså att denna text är mycket gammal och felaktigheter kan förekomma.)

Allmänt

Den tama musen kallas lämpligen tam-mus och eller sällskapsmus. Den härstammar från Husmusen och kallas för Mus musculus domesticus. Andra namn är missvisande och felaktiga. Några av de öknamn sällskapsmusen ofrivilligt bär på är dansmus, popcornmus, majsmus och micromus.

Förhållandet mus - människa började för ca 8 000 år sedan, då människan började med jordbruk.

För ungefär 4 000 år sedan började den första sorten av tamhållning av möss i bl a Japan, Kina och Egypten, där man höll möss i speciella byggnader, tempel, avsedda endast för dem. Mössen dyrkades och var oftast heliga. Det sägs att vittecknade möss dök upp redan vid denna tid.

Möss har vid flera tillfällen varit heliga och stått för fruktsamhet, men också olycka - främst i Europa.

Den mer seriösa uppfödningen av möss började i Japan för ca 300 år sedan, då man kontrollerade musodlingen i bur och fick fram olika färger och teckningar. Det var inte förrän 150 år senare som den tama musen etablerades i Europa. England var förmodligen först med att bilda musförening och hålla utställning - redan 1901 hölls den första officiella utställningen i England.

I Sverige bildades den första musklubben - Svemus - 1987, av Gunvor Lundblad.

Olika typer på tam-möss

Tammusen har många öknamn, mycket på grund av att den kan se ut på så många olika sätt. Inte bara kan den ha över 30 olika färger på pälsen, ett tiotal olika teckningar och hela 8 olika hårlag utan den finns även i 3 olika storlekar! Det är 3 olika typer, storlekar, av tammöss, som skiljer sig mycket markant från varandra. Inte bara utseendemässigt, utan även beteende- och utvecklingsmässigt.

Den vanliga mustypen är den som mest liknar Husmusen i storleken, något av mittemellanstorlek, och det är den vi oftast stöter på. Typen kallas för Svensk, vanlig eller vild typ. Vanliga tammöss är mycket aktiva, klättrar gärna och mycket samt hoppar bra och är friska om de sköts väl och lever länge - inte sällan blir de 3 år.

Den minsta kallas för minimus, liten typ. Det är en väldigt liten varelse, oftast med svartvit pälsfärg och mycket kort och smal svans. I zoobutiker kallas den inte sällan för Japansk dansmus och micromus. Arten är densamma som den vanliga tammusen, mindre. Minimusen lever ca 1 1/2 år.

Engelsk Showmus är den största mustypen. Som namnet talar om härstammar den från England. Den känns igen på sina stora trattöron, långa kropp och svans. Vanligen kallar vi den för Engelsk, stor typ eller Showmus. De flesta tammöss i Sverige är korsningar av denna och vanlig typ.

Möss med stor (Engelsk) och liten typ (minimus) klättrar och hoppar inte lika bra som den vanliga musen och verkar därmed lugnare till temperamentet.

Bra att veta innan man skaffar mus

Tyvärr är impulsköp väldigt vanliga, för musen är så liten, söt och lätt att ta med. Det lurar folk att tro att de är lättare att sköta än andra husdjur, vilket inte är fallet. Först och främst blir barn förälskade i möss - det är fullt förståeligt, då musen är aktiv, nyfiken och får precis plats i en hand - men för den skull betyder det inte att musen är ett barndjur eller en levande leksak.

Musen kräver en hel del trots sin ringa storlek, som mat och vatten varje dag, ren och stor bur, massor leksaker, sysselsättning, stimulans, sällskap av artfrände och människa. Råder det brist i något, blir musen och eventuellt hela musintresset lidande.

Några saker som är bra att veta innan man skaffar mus;

  • Möss lever 2 - 3 år.
  • Möss behöver en rymlig och rymningssäker bur.
  • Möss är mycket sällskapliga, lekfulla och intelligenta.
  • Möss är mest aktiva på natten.
  • Möss kissar och bajsar ofta (i handen) och det luktar illa
  • Möss äter mycket i förhållande till sin storlek
  • Det går inte att hålla hona och hane ihop - om man inte tänkt massavla, vilket inte är rekommendabelt.

Hona eller hane?

Eftersom möss är väldigt sociala bör de få mycket uppmärksamhet - annars blir de inte tama och tillgivna, utan tyr sig till varandra.

En ensam mus behöver självklart mer tillsyn och är i regel lättare att få tam och tillgiven. Ska man ha en ensam mus bör man skaffa en hane eftersom han oftast blir tamare än honan och sällan kan sitta ihop med någon annan hane. Hanar bråkar ofta om reviret och kan skada varandra rejält, därför bör de sitta ensamma. Hanens urin är tyvärr ganska berömt för sin starka, säregna och svårdödade doft, men det är hans enda sätt att tala om för andra möss att han finns. Med sin urin märker hanen ut sitt revir och lockar honor till sig, men även rivaliserande hanar.

Mushanar är lugna och gnager inte märkvärt på bur, tillbehör eller inredning, vilket man inte alltid kan säga om honor. Som alla honor har även mushonor lite mer energi än hanar, de är ju skapta att klara mer energikrävande jobb som att boa, föda barn, skaffa mat till barnen och skydda dem. Vill man ha flera möss väljer man lämpligast honor som kan och helst bör sitta ihop med en eller flera andra honor. Att honor kan få barn är ett skäl till varför mänga väljer honor framför hanar, men det bör tilläggas att alla honor inte är lämpliga för avel.

Var köper man lämpligast en mus?

Det absolut bästa sättet att skaffa möss på är att ta kontakt med Svemus - Svenska Musklubben. I Svemus finns registrerade och seriösa uppfödare, som kan sälja friska möss med bra temperament och stamtavla. Uppfödaren kan skilja mellan hona och hane, har gett mössen en bra start i livet och kan informera om korrekt skötsel o dyl.

I dagstidningar och andra tidningar kan man även hitta annonser på möss som fötts upp i hem-miljö.

De flesta köper sina möss på zooaffär. Det är lätt gjort, för zooaffärer finns i stort sett alla städer i hela landet, men resultatet blir inte alltid det man väntat sig. Först och främst är zooaffärsmiljön oftast mycket stressande för mössen, speciellt om hålls på ett sätt som de inte trivs med - blandade kön, trängsel, brist på mat - och det är svårare att tämja dem samt bedöma om de är friska. Att handla mus framgångsrikt i en zoobutik kräver alltså omdöme av köparen: att själv kunna välja ut en frisk och snäll mus med rätt kön.

Köp aldrig två möss i tro om att det är honor om du själv inte kan se det eller om zoohandlaren inte kan visa att det garanterat är honor. Har honorna suttit i samma bur som hanar kan du räkna med att få musbarn inom loppet av 3 veckor. Köp heller aldrig sjuka möss.

Välj en seriös och bra zooaffär, som vet lite om möss, har dem könsfördelat i stora burar (ev säljer dem med stamtavla) och ger dem bra mat, att köpa din sällskapsmus i. Undvik att handla sjuka möss i en zooaffär i syfte att "rädda" musen, eftersom detta ger fel resultat - mössen säljs och därför fortsätter butiksägaren att köpa in möss - försök istället att ändra på de felaktiga förhållandena.

Buren

Innan du köper mus ska du ha en bur, matskålar, vattenskål eller vattenflaska, mat, bottenmaterial och en transportbur att ta hem musen i. Transportburen kan vara en mindre modell av plastburk, pet box, - en pappkartong håller nämligen inte många minuter - eller en hemmagjord låda av något stabilare slag som används bara för att transportera hem musen i.

Buren ska vara rymlig och trivsam, inte stå för ljust, mörkt, varmt eller kallt och vara rymningssäker. Akvarium i glas eller hårdplast med lock av smårutigt stålnät, som köps på järnaffär, lämpar sig därför bäst. Minimåtten för buren är 30 x 30 cm.

Lägg ett lämpligt material på burbotten och inred buren med leksaker. Byt underlaget i buren 1 - 2 gånger i veckan och skrubba bur och tillbehör noga åtminstone en gång i veckan.

Möss uppskattar enkla leksaker som tomma toarullar, toarullar fulla med papper, kartonger, pinnar, grenar, krukor, stegar, hyllor, hus, motionshjul osv. Stoppa inte in ett motionshjul och tro att det räcker som leksak till musen, ge den möjlighet att välja själv. Springer musen för mycket i hjulet är det en signal till dig att den har tråkigt.

Bygg en egen liten värld för musen att leva i, den behöver få utlopp för sin energi och intelligens. Även om musen fått ett bra hem att sova, äta, röra och göra ifrån sig i behöver musen komma ut ur buren dagligen. Den behöver kärlek och få se något annat än sitt hem. En rastningsplats på ett bord med lite saker att undersöka, en labyrint el dyl, är ett tips på aktivering. Se till att musen trivs i fångenskapen.

Färskt vatten måste alltid finnas i vattenskål eller vattenflaska. Vattenskål är lätt att göra ren, men bör inte placeras på burbotten då musen skvätter spån i den. Placera vattenskålen på en hylla, kruka eller ett hus. Vattenflaska samlar alger och bakterier och måste därför rengöras ofta. Rengöres med flaskborste eller med papper som skakas ut med varmt vatten. Vattenflaskor kan också "hänga upp sig" och inte ge musen något vatten, kontrollera därför med jämna mellanrum att den fungerar.

upp

Bottenmaterial

Bottenmaterialet blir det ett litet problem med, eftersom det ska vara ett bra underlag för mössen att gå och bo på, miljövänligt, oskadligt att äta, ha bra uppsugningsförmåga och ta bort lukt.

  • Aspflis - Bra uppsugningsförmåga, ofarligt på alla sätt. Svårt att få tag på. Måste bytas ut en gång i veckan då det inte tar bort lukten helt. Betyg: 4.
  • Bomull - Mysigt för musen att boa med, speciellt på vintern, men tjänar inte som bottenmaterial.
  • Hö / Halm - Kul för musen att boa med, men inget alternativ att bara sitta på då det inte fyller några av ovanstående kriterier. Kan ge mössen ohyra. Betyg: 1.
  • Kattsand - För dammigt och torrt för musen att sitta på. Torkar ut huden. Inget bra alternativ. Betyg. 1.
  • Kattlätt - Av återvinningspapper. Hyfsad uppsugningsförmåga, men håller odören borta p g a parfymering. Behövs bara bytas ut varannan vecka. Kan vara ohälsosamt i längden. Betyg: 3 1/2.
  • Kutterspån - Ingen bra uppsugningsförmåga, måste bytas ut 1-2 ggr i veckan. Tar inte bort lukten. Ofta gjort av barrträd och därmed giftigt. Kan ge mössen ohyra. Betyg: 1.
  • Miljöströ - Tar bort lukten. Behöver bara bytas ut varannan vecka, men är då mycket spånig. Kan vara ohälsosam i längden - annars ett bra val till "stinkhanar". Betyg: 2.
  • Mull / jord - Blir kladdigt och smutsar ner bur och möss, men borde vara bra ur miljösynpunkt. Hyfsad uppsugningsförmåga. Betyg: 2
  • Papper - Utan trycksvärta går bra. Dålig uppsugningsförmåga. Inget vidare bottenmaterial, men bra bygg- och bomaterial då det isolerar mot kyla och drag. Betyg: 2.
  • Tyg - Frottehanduk kan fungera ganska bra i några dagar. Musen får mycket sysslesättning! Som bottenmaterial duger det inte i längden. Går visserligen att tvätta, men det blir hål...
  • Toalätt - Av återvinningspapper. Hyfsad uppsugningsförmåga. Inga parfymer. Bör bytas ut 1 gång i veckan. Betyg: 3.
  • Träull - Miljövänligt. Inget lämpligt bottenmaterial, men däremot ett bra bomaterial. Betyg: 2.

Ett förslag är att göra ett "lager" av bottenmaterial. Underst kattsand, ovanpå det spån och därpå sönderrivet papper av olika slag. Man kan också göra bottenmaterial.

Återvinningspapper är lätt att göra bottenmaterial av. Ta kartonger och all slags papper och riv i små bitar, ca 5 cm stora, och lägg ett flera centimeter tjockt lager på burbotten - ge mössen lite att leka med också. Behöver bytas ofta, men musen får stor glädje av att krypa runt i det.

Könsmognad

En mus blir könsmogen mellan 5-6 veckor, lite beroende på avelslinje och typ. Vid denna ålder ska man sära hanarna från honorna, så att de inte parar sig. Det brukar vara vid denna tid, 4-6 veckors ålder, då det är lämpligast att köpa en mus.

Vid ca 3 månaders ålder inträder den riktiga könsmedvetenheten. Hanarnas urin luktar mer och de använder den på allt i sin närhet för att sprida sitt budskap.Han kan vakta sin bur mot inkräktare, dvs andra hanar, och ibland ge ett nervöst intryck. Honor visar inte alltid lika tydligt sin könsdrift, förutom att de kanske boar, gnager mer och rider på varandra. En hona löper ungefär var femte dag och kan i extrema falla visa det genom att spänna kroppen, vifta på öronen och puta ut med rumpan. Man bör inte para hona förrän vid tidigast 5 och senast 10 månaders ålder första gången. Hanen däremot kan paras direkt vid könsmognaden, men man bör vänta så länge som möjligt för att få en uppfattning om musens utseende, temperament, hälsa och immunförsvar är dugligt för avel. Kanske är det bäst att låta erfarna uppfödare avla möss, alla möss bör inte avlas på även om de till synes är friska och man vill ha musungar!

Graviditet och förlossning

Musen går gravid i 21-24 dygn, oftast 21. Efter parningen bör honan separeras från hanen och sitta i en egen bur, annars parar hanen sig med henne igen så fort som möjligt efter förlossningen och hon kan få ytterligare en kull efter 3 veckor.

Möss klarar ofta förlossningarna utan problem, bara de har fått en bra foderstat samt lugn och ro. De avlägsnar blodspår, moderkakor, och biter fint av varje navelsträng. Kullarna kan bli på uppåt 15 st ungar.

Ibland är buren tom på ungar - tyvärr är det ganska vanligt att honan äter upp ungarna av någon anledning: känner sig hotad, tror att barnen är hotade, vitamin- eller mineralbrist eller för att något var fel på henne eller ungarna.

"Popcornåldern"

Den första levnadsveckan är ungarna hårlösa, döva och blinda och under den andra får de färg och päls, men de kan bara lukta och känna fram till den dag de öppnar ögonen.

Ögonen öppnas vid 10-12 levnadsdygnet och då hamnar ungarna i ett speciellt stadie: popcornåldern. De hoppar omkring när de blir skrämda eller upphetsade och är väldigt svåra att få tag på. De är också mycket känsliga, rädda och arga i denna period att de även skrivker och biter om de blir fasthållna mot sin vilja. Popcornåldern är en väl rotad instinkt som skyddar ungarna från rovdjur.

På vissa tammöss är popcornåldern nästan helt bortavlad och dessa möss blir endast lite springiga. Hur poppig ungen är under andra levnadsveckan, brukar inte avslöja hur väl lämpad eller icke lämpad musen är för avel, men man kan skrämma den så pass i denna ålder att den aldrig vågar lita riktigt på människor.

Genom att pyssla om musungarna från att de är nyfödda kontinuerligt fram tills de är i popcornåldern förkortas tiden av hopp, pip och misstro för att ibland helt utebli enbart pga att mössen vant sig vid och känner sig trygg med/av mänsklig hantering.

Popcornåldern går över mellan 4 och 8 veckors ålder. Den tonas gradvis ner.

upp

Nervösa möss

En del möss kommer aldrig ur popcornhoppandet, kan man lätt tro. Det är de möss med dåligt temperament, som aldrig blir tama och som med sina hopp och nervösa spring kan smitta av sig till andra möss och rubba harmonin i en flock.

Oftast går popcornåldern över helt vid 2 månaders ålder. Om inte, så får man lägga ner lite tid för att "rehabilitera" musen. Vare sig det är fel på musens temperament eller ej, är det miljön som påverkar hennes utveckling. Då kan du försöka att påverka musen i rätt riktning.

Vid huvudtaget gäller en regel vid hantering av möss: frihet! Man ska ta det lugnt - inte tvinga musen och inte vara burdus mot den på något sätt. Nervösa och känsliga möss som är ovana blir vettskrämda bara av lukten av människa och hoppar iväg så fort hon känner den. Denna mus kan bli så rädd att hjärtat stannar. Genom att visa musen frihet blir den trygg, håll ex musen i en öppen och inte i en kupad hand - det är frihet: musen är inte fasthållen.

En mus som uppvisar ett stressat beteende, hoppar, krafsar mellan fingrarna, piskar med svansen samt är spattig kommer aldrig att bli tam.

Hantering

Musen anpassar sig snabbt till sitt nya hem, men kan bli skrämt om man inte hanteras varligt med det. Ha därför aldrig bråttom när du ska ta upp den ur buren, utan låt den få vänja sig vid din doft och själv ta kontakt. När du håller den lilla varelsen i din hand kan du ta ett säkert, men försiktigt tag om dess svansrot med den andra handen så att du är säker på att den inte hoppar iväg. Om du däremot enbart håller musen i svansen och då speciellt svanstippen blir musen rädd och försöker kanske att bitas.

Är musen hoppig och rädd kan du lura in den i ett hus eller en toarulle, eller vänta tills den själv går in däri, som du kan lyfta upp med musen i. Försök att inte jaga musen vare sig i buren eller när den är lös.

Tamhet

I förhållande till sin storlek är möss mycket intelligenta och kan därför bli så pass tama att de kommer när du ropar på dem, men det beror också på hur mycket tid man lägger ner på att få dem så tama. Alla möss är olika och kräver olika mycket - en del möss blir aldrig tama och en del blir jättetama.

Viktigt är dock att behandla alla möss på lika villkor och ge dem en chans att trivas i fångenskap. Inga regler finns för hur mycket man kan bry sig om sin mus, du märker på musen vad som passar den!

Receptet för att få ha en tam, harmonisk, snäll och frisk mus, är att ta ut den ur buren några timmar dagligen. Ge den frihet, ta med den på utflykter - i transportbur -, ta i den och kontrollera att den mår bra ( frisk-kontroll ).

Rangordning

Musen är ett flockdjur och som alla flockdjur har musen hierarki, dvs rangordning. Det märker du lätt om du har flera möss tillsammans, förslagsvis honor. Inte bara ledarrollen som ska fastställas, alla har sin plats i hierarkin. Den kan liknas vid en trappa, där varje mus står på ett trappsteg med ledaren på det översta trappsteget. Det handlar om social status och olika roller i flocken. Ansvar, försvar, bobyggande, matskaffande och putsande delas upp inom flocken. Flockintegriteten bör vara hög: dvs alla försvarar sin flock och ställning i den, alla flockmedlemmarna måste få mat för att vara friska och starka, en sjuk mus kan försinka hela flocken. En ledarmus bråkar heller inte med de andra utan anledning, har företräde till mat och vattenskål och bestämmer i flocken. En lågt stående mus putsar ledaren och de andra ovanstående. En mus som står " mittemellan " kan ibland börja bråka ibalnd, för att klättra i rangordningen.

Nu är inte alla tammusflockar så välordnade. Ibland märker man inte att de har någon hierarki, de kommer väl överens och släpper in nya möss i flocken utan problem. Dock kan det vara bra att veta att en välordnad hierarki är den vilda släktingens system och inte sällan ser man bevis på att den tama musen har kvar denna sociala rengordning.

En burflock av honor kan bestå av upp till 10 stycken beroende på hur stor bur de har. Ju fler möss, desto större bur. Tänk dock på att möss är olika, en del mår dåligt av att bo i för stora flockar, eftersom det kan bli stressigt för dem.

Varje gång du städar i buren, tar bort några möss från flocken en stund och möblerar om i buren kan bestämmandet om rangplatser börja om från början. Möss talar om vilken rang de har genom kroppsspråk, att nosa på, jaga runt och utmana varandra. Mössen kan pipa och skrika vid dessa tillfällen, men det låter oftast värre än det är.

Ska du göra om i burflocken, göra en ny flock genom att tillsätta några nya individer eller dyligt, ska mössen först hälsa på och lära känna varandra på en neutral plats. Går allt bra ska de helst flytta in i en bur ingen av dem bott i den närmaste tiden. Viktigt är att buren är ren och fri från all lukt. Ommöblera så att de som bott där förut inte känner igen sig.

Att bara släppa ner en främmande mus i den ordnade hierarkin går inte alltid, flockmedlemmarna försvarar sig mot inkräktaren och det kan sluta illa. Det kan vara svårt att utöka en stor flock som levt tillsammans länge. Bäst är att inte tillsätta en ny och främmande mus förrän en gammal tas bort, på så sätt kan den nya musen överta den gamla musens rang. Ett annat knep är att sätta ihop många mushonor på en neutral plats, de som bråkar sätter man på ett annat ställe - då får man kanske två flockar med förhoppningsvis alla rangplatser tillsatta.

Ibland finns det dock någon mus som inte passar in någonstans. En mus som bråkar med alla och tydligen inte kan acceptera sin ställning bör få sitta i en annan bur. Alla möss passar inte ihop och det kan faktiskt uppstå bråk mellan t ex olika hårlag, färger, linjer ( familjer ) och typer.

Att en mus dödar en annan då de bråkar om ledarskap är mycket ovanligt. Däremot kan de skrämma ihjäl varandra, den ena musen blir inträngd i ett hörn och får " hjärtsnurp ".

En obehaglig instinkt musen har är att äta upp sina flockmedlemmars lik, detta får oss ofta att tro att de även dödat musen. Mössen gör detta för att förhindra att rovdjur dras till liklukten, men beteendet är ofta förknippat med undermålig utfodring och vitaminbrist.

upp

Beteendestörningar

Beteendestörningar kan orsakas av många olika faktorer och dyka upp när som helst. De vanligaste är morrhårsätning, pälstuggning, klättra i gallertaket och överdrivet motionhjulsspringande. Stereotypier heter dessa beteenden och de utvecklas av låg stresstålighet och understimulering.

Ett känt begrepp är " dansmus ", som faktiskt är en ärftlig sjukdom. Dansmus har en balansrubbning i örat och kan inte röra sig normalt. Det finns flera olika dansmussjukdomar eller symptom. Dansmus är ärftligt och har hög dödlighet.

En mus kan börja snurra, slänga sig hit och dit av andra anledningar som t ex epilepsi och hjärnskada. Dessa kan vara ärftliga sjukdomar men även skador från barndom eller olycka ( ramlat i golvet ).

Andra sjuka beteenden kan yttra sig i aggressivitet ( mot människor eller möss ), lemlästning ( biter sig själv eller andra möss ), " varje dag löpning " ( hona som löper varje dag ) och likgiltighet.

Avel rekommenderas inte på en mus som visar ett sjukt beteende eftersom det nedärvs till ungarna.



Make a free website with Yola