Grundbedömning av avelsdjur
Hur vet man att en råtta är lämplig att avla på?
Mall över perfekta avelsdjur
Vi som föder upp råttor har viktiga saker att göra! Vi ska förbättra råttstammen i Sverige och världen tillsammans med andra råttuppfödare världen runt.
Djuren ska vara så perfekta på alla möjliga vis och "mallen" för vad vi vill åstadkomma ska inte skilja sig så mycket vart än i världen vi befinner oss. Med andra ord, en seriös uppfödare i Sverige ska bedöma ett djurs lämplighet i avel likadant som en seriös uppfödare i Amerika.
Nu pratar jag inte om individuella mål som exempelvis bamsestora råttor, vältypade råttor, färgen blå agouti eller stora runda dumboöron, utan om grundkaraktär, grundtemperament och grundhälsa. Alltså de generella regler som gäller alla.
Att avskriva
Synliga defekter och missbildningar som skall avskrivas helt på avelsdjur är t ex
- svansknyck
- sned, kort nos
- små ögon
- små bakåtveckade öron
- avsaknad av kroppsdel
- extra kroppsdel
Vidare på listan över sjukdomar, egenskaper etc som anses som fel hos avelsdjur är
- stereotypt beteende som morrhårsätning, pälstuggning, gnaga i galler, klättra i burtaket i cirklar etc
- aggressivt beteende mot artfränder av samma kön (honor) eller andra könet (hanar)
- överdominans
- skygghet
- stress och otålighet (springig, krafsar, nafsar, ej kontaktbar, spänner sig)
- dåligt immunförsvar (tumör innan 1 ½ års ålder, rossel, snuva etc)
- låg fertilitet
- dålig förälder (hona)
Stoppa aveln!
Den seriösa uppfödaren antecknar allt om sin avel, på något sätt. Lämpligen genom att skriva stamtavla och info om varje kull samt på ett dokument om kullen anteckna allt av intresse. På så sätt kan man lätt se när en olämplig defekt eller ett icke önskvärt beteende börjar etablera sig i en linje och man kan utröna vilka djur som bär på anlagen för detta.
Väldigt ofta kan man inte heller veta ett djurs hundra procentiga lämplighet i avel förrän dess avkomma växer upp och även den lämnar avkomma. Många defekter hoppar över en generation eller visar sig inte förrän man förstärker dess anlag.
När detta händer måste man stoppa aveln på den linjen, inte avla vidare på de individer som nedärver dessa defekter/beteendestörningar.
Vad kännetecknar bra avelsdjur?
Några av de generella grundreglerna för avelsdjur är att de ska
- vara friska
- vara snälla och lätthanterliga
- fungera väl i flock med andra råttor och aldrig (eller sällan) bråka eller bita en artfrände
- vara omtyckta av andra människor (ett bra sätt att veta att du inte "snöat in dig" är att andra ger dina avelsdjur bra betyg)
- fungera väl i avel
- ge stora kullar med frisk avkomma
1. Att vara frisk innebär att aldrig behövt medicineras på något sätt, med vissa undantag - ex misskötsel, och ohyreangrepp.
2. Snäll och lätthanterlig betyder att råttan skall tillåta dig och andra människor få väga den, klippa klorna, medicinera eller tvångsmata, behandla sår el dyligt utan att bli sur, arg eller på annat sätt visa ovilja.
3. Råttan ska vara flocksmart, som Bellona uttryckte det en gång (mycket bra ord), och aldrig bita en artfrände eller vara elak på något sätt!
4. En råtta som får bra betyg av andra människor, ex domare på utställning eller erfaren uppfödare, är ett mycket bra djur. Så om du vill veta om din råtta lämpar sig i avel, låt andra bedöma det!
5. Fungera väl i avel innefattar först och främst att råttan fungerar sexuellt, är snäll mot sin partner, inte har några sexuellt överförbara sjukdomar, inte haft några underlivsproblem, skendräktighet, födseldepression el dyl. När det gäller honor skall dessa även vara bra mödrar och i mitt tycke inte vakta alls!
6. Små kullar tyder på ohälsa, defekter och sjukliga avelsdjur. Man kan även kalla det för avelsdepression eller inavelsdepression om man vill och ifall avelsdjuren är nära besläktade. Välj djur från stora kullar, 10-20 st i kullen, där också alla överlevt!
Gerodean "Grodan" Elleby, december 2007